livet går i vågor. ibland mår man inte bra, man mår rent ut sagt skit. och det man då helst vill göra är bara att försvinna från verkligheten. försvinna från alla hemskheter, alla lögner och allt hat. man vill inte leva i nuet, man vill tillbaka till det förflutna. för man anser att allting var mycket bättre då.
och ibland mår man bra. det är då det känns som om livet är på topp. man älskar allt och alla, och man lever i nuet. man skiter totalt i det förflutna.
men den senaste tiden har jag nog tillhört det förstnämnda. och jag tror det beror på allt som hänt den senaste tiden. det har hänt så mycket på så kort tid. så mycket hemskt. så mycket jag varit tvungen att gå igenom. och inte nog med att mitt humör förändrades. min skolgång och allt runt omkring förändrades också. negativt. mina resultat på proven sjönk, och det gick inte en dag utan att jag bråkade med någon i familjen..
men det är då man ser hur otroligt bra vänner man har. inte för att jag inte visste det innan, för det gjorde jag. dom har varit så otroligt bra. dom har funnits där varje minut, varje sekund och stöttat mig. sagt att allt kommer bli bra, och se så rätt de hade. fast allting kanske inte har blivit 100 procent bra. än sålänge. men snart blir det det. jag vet det.
och det är framförallt fanny och stina, som jag pratar om. dom som gett mig mest stöd under allting. dom som alltid finns där. oavsett var dom är, eller vilken tid på dygnet det är. så finns dom där. alltid. och det finns inte tillräckligt med ord för att jag ska kunna beskriva hur mycket dom betyder för mig. hur mycket jag älskar dom. för det är tillsammans med dom som jag mår bra. det är tack vare dom som jag klarar alla problem jag stöter på. det är tack vare dom som jag mår bra. ni gör mitt hjärta helt, tjejer. och glöm inte; jag älskar er.